Sorg

Tårarna rinner, kan inte förstå det! Alldeles för ung, det är inte rättvist!
Fick precis veta att en vän och arbetskamrat gått bort under dagen. 
Mina tankar går ikväll till famlijen och vännerna. Det är Ofattbart!

Sir Aladdin.

En natt i februari 1993 föddes han i min säng, mor Musse kännde sig som tryggast där tydligen. 4 kattungar, Smulan, Gismo, Aladdin och Jasmin. Aladdin fick vi behålla. Mycket trevligt har vi hittat på han och jag. Min bästa kompis under många år och när jag hade det som jobbigast. Blev dubbad till "sir Aladdin" av min far eftersom han uppträdde så ädelt vissa gånger, bortskämd också.
Under de 8 år vi bodde under samma tak, sov han varje natt på min huvudkudde. 1/3 till mig och 2/3 till honom. När jag flyttade ut efter det att jag börjat gymnasiet träffades man inte lika ofta jag och han. Men lika glad blev han när man kom hem under helgerna. Då myste vi ikapp allt det vi förlorat under veckorna.
Det sägs att katter väljer sina ägare och han var verkligen min katt, gick oftast till mig först om det var något eftersom dom andra inte förstod vad han ville.
Fick veta idag att nu finns han inte mer. Pappas fina sambo hade tagit honom till veterinären för att kolla upp varför han hade så ont. Dom hade hittat några knölar och bestämde då att det var lindrigast för honom att göra prossesen kort. Hade gjort samma sak, ett nödvändigt ont när man väljer att skaffa husdjur.
17 år är ändå en ganska hög ålder på en katt. Min förra hade otur att bara bli 5 år innan han blev sjuk.

Kommer att sakna Aladdin mycket och han kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Vila i frid.