HeaLainen

Jepp, livet är åter tillbaka i de gamla mönster som jag var i förut, (förutom att jag sover lite bättre). Norna och Sacha väcker mig oavsett om jag varit vaken till kl 2 på natten för att jobba sena turer denna vecka. Mycket snälla och hänsynsfulla hundar jag har.
Vaknade redan kl 8 av att dom sprätter upp ur soffan eftersom jag råkat röra på mig medans jag sover. Lyckades lura ner dom en liten stund till och somnade om en liten stund. Men jag gav upp rätt så tidigt i det projektet eftersom dom aldrig låg stilla om inte jag gjorde det.
Nu har man ätit frukost och får se vad denna dagen har att erbjuda, funderar på att börja på en ny bok och börja på en teckning som jag lovat att jag ska göra. Får se vad man hinner med innan klockan slår 21:00 och det är dax för arbete.

Nu har jag hittat källan till mina trasiga påslakan och örngott. Skurken i dramat heter Sacha, settertösen med det okyldiga ansiktet..
Råkat lämna min huvudkudde på soffan och hörde hur det bäddades för fullt i tvrummet. Plötsligt hörs det där otreliga ljudet när tyg brister. Nej huvva inte var hon så orolig över det utan bäddar vidare som om inget hade hänt. 4-5 revor i tyget så det är bara att försöka laga det efter bästa förmåga då..

Hädanefter blir det stängd dörr till sovrummet när jag inte är hemma. Och plockar bort allt trevligt och bäddvänligt som jag är rädd om.


Skruken

Offret

Sacha insisterade på att ligga så nära mig som möjligt, på huvudkuddarna. Hon har nog inte fattat att hon är en 20 kilos setter som tar lite plats. Norna låg under täcket vid min midja. Det kan bli rätt så trångt ibland när man ska sova.
Operation sova själv går med andra ord inte så bra..

Jepp, nu är jag tillbaka dit och jag njuter för fulla segel. Så härligt det är där och pistat och nysladdat så det är som att gå på en väg. Huur härligt som helst. Hundarna är med förståss, fattas bara annat :) Tog även med mig min systers hund Troja, sprang som ett jihu fram och tillabaka och retades med mina hundar som satt fast i mig.
Lite kallt var det nog men det är ju bara att klä sig. Lyckades till och med gå varm innan jag hade kommit hem igen.
Här kommer lite pics från det.

Blev ett panikpackande efter jobbet eftersom människorna här i Norsjö redan hade börjat skjuta raketer. Sacha sprang framför, bakom och hade nog helst hoppat upp i famnen på mig om hon hade kunnat. Packade in oss i bilen och körde ner till mamma där det smällde betydligt mindre.
Sacha föll till ro och vi satt och såg film en stor del av kvällen medans jag delade min vinflaska med mamma.
En halvtimme in tolvslaget började det smälla väldigt mycket, fast betydligt minde högljut än vad det skulle ha varit uppe i samhället. Sacha stressa upp sig och jag fick sitta och hålla fast henne lite lätt så hon inte skulle lägga sig på mamma eller på A.
Skålade in nyår och sen blev det direkt isäng, de var så snälla att jag fick låna övervåningen och sova där. Radion på full volym och discomusik.
Klabbe är en ganska duktig dj, fast en massa mellanprat som var totalt onödigt och jag gärna hade sluppit.
Tog inte allt för länge innan S slutade höra smällarna och somnade nog av ren uttmattning. Norna tror jag inte ens fattade att small ens eftersom hon var totalt upptagen av en tuggring som jag tagit med mig dit.

Halv 4 tordes jag skruva ner radion och somnade inte så kort därefter. Kl 8 väckte dom mig och skulle ut och ville ha frukost. Åt frukost själv och somnade en stund till på soffan.

Kunde ha firat nyår på värre sätt :) Önskar alla en god fortsättning för det tänker jag ha i alla fall. Försöka åtminståne :)

Idag fick jag ett bakaril eftersom det gick absolut inte vara utomhus längre än en liten stund i taget (-20 grader). Gjorde syltgrottor som blev absolut misslyckade, inte så mycket fel på smaken men det blev smulhögar med en klick hallonsylt som höll ihop 1/3 av kakan.
Eftersom dom inte blev så bra så beslöt jag mig för att göra muffins, funkar alltid och det blir sällan misslyckat. Skulle då prova mina "nya" muffinsformar i sillicon. Dom är inte så nya men det är första gången jag använder dom.
Formarna fungerade alldeles utmärkt och jag bjöd även mamma på en när hon kom förbi och hälsade på. Jag hade ätit en förut så det var alltså 2 tomma formar, dessa ställde jag på diskbänken utan att skölja av dom. Stort misstag!
Sacha tyckte att det luktade smaskens och beslött sig för att smaka, dvs tugga sönder formarna. Hittade dom i soffan och det fanns inte en tillstymmelse av muffin kvar på formarna.

Vaknade idag av det sedvanliga sättet:
Sacha står och gnäller lite lätt nederst i trappen och väntar på att jag ska komma ner och fixa frukost åt dem och gå ut med dom. Efter 5 minuter har jag inte riktigt vaknat och då övergår det hela till ett skällande.. ett ordentligt skall med 20 sekunders mellanrum ända tills hon hör att jag kliver upp och håller på att klä mig. När jag väl kommer nerför trappan så står bägge två och knorrar och viftar på svansarna så hela kroppen följer med. Norna står som vanligt och skrattar och fnyser. Försöker parera attakerna som Sacha kommer med eftersom hon vill skynda på prossesen allt vad hon bara kan. Maten är blötlagd och ut går vi, i koppel denna gång eftersom Sacha absolut inte kan tagga ner, de fixar sitt och vi går in.
Väl inne rusar dom till matskålarna och väntar på komando innan de får börja äta. Själv tar jag mig en filtallrik och läser lite. Nu ligger vi allihopa på soffan (Norna i mitt knäveck som vanligt) och väntar på att det ska bli lite varmare ute.. -16 grader.

Idag är det strålande sol och inte ett moln så långt ögat kan nå, kallt ja, men det blir nog bättre under dagen. Har bestämt mig att idag blir det en långpromenad med hundarna efter skoterspåret när Jens ändå är borta och jobbar. Hur kul är det att sitta inne en sån här dag alldeles ensam?

Igår var jag och min sambo med om en riktig mardröm. Skulle mortionera hundarna lite mer ordentligt och tänkte att jag skulle skynda mig ut på hundspåret innan det blev alldeles för mörkt ute.
Hämtade även min systers hund och vi begav oss allihopa ut på spåret. Troja var inte så vidlyftig och gjorde en avstickare på 40 cm utanför spåret innan hon gav upp och kom tillbaka igen.
Norna och Sacha var som vanligt mer utanför spåret än på det och efter jag gått halva sträckan vände jag igen eftersom jag inte sett mina hundar på ca 10 min. Tänkte att dom stannat av och hittat nåt kul så jag börja ropa efter dem. Efter 5 min kommer Norna springandes och jag fick henne att gå fot den mesta av tiden eftersom jag hade tänkt köra tillbaka och inte ville att hon skulle springa iväg igen.
Väl framme vid bilen hade inte Sacha kommit och hon brukar vara så bombsäker och komma när man ropar, och har hon tappat bort mig brukar hon leta sig tillbaka till bilen.
Satte Norna och Troja i bilen och begav mig ut för att söka åt henne. Gick bakvarvet eftersom jag inte gått den sträckan och trodde att hon fortsatt hela varvet runt och skulle få möta henne snart.
Jens ringde och jag berättar att Sacha är borta och jag har inte sett henne på jättelänge så han beslutade sig för att komma och hjälpa mig leta. När jag näsan gått ett helt varv kommer Jens körandes med skotern då hans pappa varit så snäll och lånat ut nyckeln till den.
Nu började det bli ordentligt mörkt och inte ett spår av henne. Tror vi körde 2-3 varv + extraslingan 4-5 ggr och ropade så högt vi kunde för att hon skulle höra vars vi var. Fortfarande inte ett spår. 16.30 beslutade vi oss att det inte gick leta mer eftersom syster måste få tillbaka sin hund och Norna måste få i sig mat och dessutom becksvart ute. Svände förbi Jens föräldrar och var där en stund och fick i oss lite mat. Tror Jens åkte tillbaka en snabbis för att se om hon dykt upp. 18.30 åkte vi tillbaka igen och tittade om hon kommit. Jackan som Jens lämnat åt henne var orörd och inte ett spår som ledde till den heller.
Jens var tvungen att gå till jobbet så jag stannade hemma till 19.30 och åkte ut och skulle kolla igen. Där var Jens systrar H, J och  hunden Tilda för att hjälpa oss leta. De hade inte sett eller hört henne då heller. Åkte tillbaka hem för att försöka se Idol och hade precis bestämt mig för att åka tillbaka och leta igen när Jens pappa öppnar dörren och in kommer Sacha! Blöt, kall, ömma tassar, trött och tovig men vid liv! Så skönt!

Gav henne mat och pysslade om henne en stund innan hon la sig på sin vanliga plats i soffan och somnade ganska direkt. Själv var hade jag varit så spänd under en längre tid att jag inte kunde slappna av och somnade först kl 4 på morgonen.
6 timmar var hon ute i skogen och vilka äventyr hon varit med om det vet bara hon själv. Är bara så glad att hon kom tillbaka hem igen.

Tack till er som hjälpt oss! Ni var ett stort stöd i en jobbig stund.

..i det vackra vädret som vi nu hade på förmiddagen. Tog med mig hundarna ut till hundspåret och lät dom spriga av sig lite.
Tog även med mig kameran men batterierna ville inte vara riktigt med så att jag fick "spara" med mitt bildtagande. Tror ändå att jag hann ta 20 kort :)
Men det är inte alls mycket för lilla jag, men försökte mest ta på hundarna när dom var in action men det gick inte så bra. Bäst gick det förståss i slutet när dom inte orkade springa lika fort och yvigt. Norna hittade en Spillkråka som hon jaga iväg och den lät inte allt för lycklig innan jag kalla tillbaka henne.


Sacha tappa bort sig igen, denna gång 2 ggr. Men det är ju tur att hon skäller så att jag vet att hon är vilse så man får ropa lite extra för att hon ska hitta tillbaka. Däremot ville inte Norna vara med på slutet, hon stack till skogs och hade inte tänkt följa med, men efter övertalning gick hon tillbaka med mig till bilen.
Väl hemma blev det dax för den obligatoriska avspolningen i duchen för hundarna. Norna är inte alls förtjust fram till det att man tar fram handduken och ska gnugga henne torr. Det är nästan det bästa hon vet.
Sacha finner sig i det men jag tror inte att hon tycker varken bra eller dåligt om det. Man får ju torka av sig i soffan har hon kommit på  :)


Före promenad/Sprinterlopp - rena och fulla av energi


Här sticker Norna i full galopp


Otroligt vackert och färgsprakande, men övervuxet


Båda samlade vid sista rakan. Norna först och Sacha följer.


Efter en timme - Lite skitigare och inte lika mycket spring kvar i benen.

Bestämde mig för att Norna och Sacha skulle få mortionera lite så jag skicka in dom i bilen och körde iväg till hundspåret som Norsjö hundkörare brukar använda sig av på vintern.
Här är det fritt att släppa hundarna lösa, så länge man har någolunda pli på dem, och promenera varvet runt som tar ungefär en timme. Bra att jag tog med mig stövlarna även om de säger att det är lite vatten i år (undrar vem som har kommit fram till det!) och hundarna var mer bruna än vita när vi kom hem och fick spola av sig innan dom fick lägga sig i soffan och vila.

Tror att hundarna sprang minst en mil medans jag gick 4 km. Man skymtar dom lite i förbifarten när de bestämmer sig för att byta sida av stigen. Man hör att det rasslar lite i skogen och ser någon vit rygg. Men dom är ju inte så långt borta.
Fast idag gjorde Sacha en ordentlig avstickare och hitta inte åt mig fast jag ropade och klappade händer så att hon skulle höra vars jag var. Tillslut började hon skälla och vi hittade varandra efter några minuter.
Efter detta så gick hon inte långt ifrån och såg till att jag inte försvann för henne. Stackars liten :)


Så här ser dom ut in action, fast tänk att det är ganska mycket skog och buskar dom ska hoppa mellan och över. (bilden är tagen förra sommaren hos min syster på deras bakgård)


Första bron på hundspåret


Vy från hundspår


Vid den andra bron på hundspåret. Fantastiskt vackert där.

Så här kan det se ut när man kommer ner på morgonen och de bestämmer sig för att inte ha allt för bråtton att kliva upp och gå ut.


Sacha vår nya stjärna som kom till oss midsommarafton i år och verkar ha funnit sig tillrätta här hos oss.



Norna som tycker om sin soffa och Sacha, ser ut som om de alltid har haft varandra och är som Piff och Puff.

Ja i alla fall så har det varit premiär för vår yngre hund idag. Nämligen att följa med ut på årets jakt. Hon följde med i fjol men då endast som pryo och förstod kanske inte vad det hela gick ut på. Men hon var glad ändå eftersom hon fick springa lös i skog och vatten.
I år visade hon, enligt min sambo, att hon visade vart fågeln finns men hade oturen nog att inte få tag i någon. Detta ser vi som mycket possitivt eftersom det är en fågelhund på papperet i alla fall.

Sacha är en annan femma men henne får vi ta en annan dag eftersom hon är lite skotträdd men är mycket intresserad av fågel (eller allt som flaxar, även humlor och fjärilar) men hon har nog inte fått följa med och förstått att oftast händer det något roligt när det smäller och att det inte bara lever om så öronen dånar.
Eller blir döv på det ena örat i en halvtimme, hände mig första gång första fågeljakten jag följde med på.

jaja, får väl påta ner lite mer en annan gång. nu blir det lite nintendo wii.