HeaLainen

Från gatlysen stod det strålkastarpelare som var flera meter höga och det blir härliga puffmoln då man andas. Nu förstår jag varför jag älskar vintern. Det är inte promenaderna på skoterspåren, snögubbsrullandet eller snögrottorna. 
Det är illusionen av att någon kastat flera ton glitter överallt och känslan av att befinna sig i en sagovärld.

Helst av allt ska det vara alldeles tyst och mörkt, ute i skogen en månklar natt. Då är det som allra vackrast.

Ikväll glittrade det så att man blev alldeles varm inombords trots kylan. Eller så var det för att jag fick träffa min syster en stund på jobbet. Blir alltid varm i hjärtat efter jag fått vara med henne en stund, hon gör mig glad helt enkelt.

Nu ska jag vara tvärsöver och INTE se melodifestivalen, gav upp för flera år sedan. Det är ändå aldrig den jag tycker är bra som går vidare. Så jag skippar hela grejen i år och lägger min energi på annat.

I morgon väntar mer arbete, men dock inte en delad dag.

Hoppas även på en lite varmare väderlek i morgon, fast det skulle visst vara kallt halva nästa vecka också. Men jag har hört att det sista som överger en är hoppet, jag fortsätter att hoppas.